Vi måste tala om talmannen

Vårt nya osäkra parlamentariska läge gör riksdagens talman till en nyckelspelare; ej längre bara en upphöjd staffagefigur – näst högst i rang efter statschefen – utan också en reellt viktig samhällsföreträdare.

Vårt nya osäkra parlamentariska läge gör riksdagens talman till en nyckelspelare; ej längre bara en upphöjd staffagefigur – näst högst i rang efter statschefen – utan också en reellt viktig samhällsföreträdare. Talmannen har den delikata uppgiften att sondera terrängen för, och sedan för riksdagen föreslå, vem som ska bli nästa regeringsbildare. Den gamle talmannen påbörjar arbetet. Den nyvalde slutför det.

Bortom bortsprungna utredningar från dementerande rapportförfattare om nuvarande talmannens handel och vandel finns här en fråga av högsta pregnans.

Ett val utan beredning

Det första den nya riksdagen efter hösten val gör är att rösta om vem som ska bli talman. Det sker utan beredning. Om någon riksdagsledamot så begär vidtas sluten omröstning. Åsikterna om vilka grunder som ska gälla för utnämnandet varierar. Socialdemokraterna tycker att talmannen ska hämtas ur det största partiet. Alliansen har förordat att det största blockets största parti besätter posten. Folkpartiet föreslog en gång, på Ola Ullstens tid, att ett roteringsförfarande skulle införas. Det har Liberalerna nu med sd i riksdagen undanträngt på samma sätt som partiet inte längre gärna talar om sitt krav på en femprocentsspärr till riksdagen i samband med enkammarreformen.

Hur det än går till och vilka i egen sak verkande principer som än åberopas så är talmansvalet det riksdagsbeslut som ligger längst ifrån väljarna. Vi har oftast i förväg ingen aning om vilka som kommer att föreslås och därmed ingen möjlighet att ha synpunkter på kandidaterna. Hur många socialdemokrater brann exempelvis för den år 2010 föreslagne men nedröstade Kent Härstedt? Och hade Björn von Sydow lika lätt kunnat hoppa av med motiveringen att han inte ville göra sin kandidatur beroende av Sverigedemokraterna om han lanserats av sitt parti före valet?

Trotjänare bortom partipolitiska karriärambitioner

Inför valet 2018 borde Alliansen och Socialdemokraterna i förväg tala om vem man tänker föreslå på denna viktiga post. På så sätt kan också oreda i denna fråga undvikas genom att spelreglerna bestäms i förväg i det fall bred enighet kring ett namn inte kan uppnås. Och detta oavsett hur en regering sedan kan komma att se ut. Fördelen tillkommer att denna ordning leder till kandidater med tyngd och säkra platser i riksdagen som inte aspirerar på statsrådsposter – trotjänare bortom partipolitiska karriärambitioner.

Jag vet inte om hon tillhör kategorin, men annars skulle Anna Kinberg Batra vara en utmärkt kandidat för Alliansen. För socialdemokraterna framstår nuvarande infrastrukturministern Tomas Eneroth som ett lika dugande förslag. En regeringsombildning sker ju helt naturligt efter ett val även i scenariot med s i fortsatt regeringsställning. Både Eneroth och Kinberg Batra har möjlighet att uppnå Henry Allards status från 1970-talet och få ett brett stöd även vid en valförlust.

 

 

Detta är en text från en tidigare utgåva av nyhetsbrevet Prioriterat;. Mats Bergstrand, partner på Priority Group och mångårig debattredaktör på Dagens Nyheter, delar var 14e dag med sig av public affairsspaningar till en utvald mottagargrupp. Vill du ansöka om att bli mottagare av nyhetsbrevet? Maila ditt namn, mail och titel till list@prioritygroup.se.